Smileys

Väntan…

Just nu går jag bara och väntar. Väntar på svar från en massa olika människor och på att kontakt ska tas som aldrig sker. Det är då själva f-n att det ska vara så svårt ibland. Det tenderar att bli frustrerande och om jag inte passar mig så tar det över för mycket. Måste fokusera på något annat!

Den här låten hittade jag på Youtube som får symbolisera dagens inlägg… Samma titel i alla fall Sen gör ju lite pudelrock alltid en vän glad.

Längtan…

Kan fortfarande inte släppa Israel och Jerusalem. Märkligt – det är två veckor sedan jag kom hem och jag drömmer om det på nätterna så även om jag släpper det på dagarna så förföljer landet och platsen mig på nätterna. Hmm, jag vill verkligen tillbaka. Någon gång ska det ske!

I väntan på detta så får jag dirigera om min längtan något. Det är inte sååå lång tid kvar till melodifestivalen drar igång nu. Vi har dessutom fått en ny medlem i gruppen. Lille Arvid ska få vara med – ingen protest om den saken inte .

För sju år sedan tippade jag att den här låten skulle vinna. Det var sista gången jag hade rätt…

Life sucks!

Uhh, det är verkligen piss här i Sverige nu! Det regnar och är bara mörkt och lerigt överallt. Inte konstigt att jag mentalt är kvar i Israel trots att jag fysiskt sitter i mitt hus i Kareby. När jag i våras fick inbjudan till den här utbildningen hade jag en förhoppning om att utöver att bli förkovrad dessutom med hjälp av den här resan/utbildningen slippa hamna i någon slags höstdepression. För ett år sen var det hemskt, jag låg i influensa i nästan 6 veckor och det var mörkt och regnigt hela hösten. Snacka om att jag blev deppig. Trodde inte att jag skulle reda upp det ett tag, men runt jul vände det och jag såg ljuset igen .

De senaste dagarnas regn och mörker gör att jag befarar en liknande period… Men jag strävar emot – vill inte hamna i samma svacka en gång till.

Måtte vi få lite sol, kyla och snö snart!

Kär?!

Sådär, nu är jag hemma igen. Fast egentligen så har jag inte landat ännu.. Befinner mig fortfarande i Israel om jag ska vara riktigt ärlig. In i det sista hoppades jag att säkerhetsvakterna inte skulle släppa ut mig ur landet.

Här kommer en liten bilddagbok över lördag då vi åkte till norra Israel och sen avslutar jag med söndagen i Budapest.

Vi hade en guide med oss hela lördagen som heter Koren. Riktigt duktig var han men jag får tyvärr erkänna att mina öron inte orkade ta in all information som kom därifrån även om det var intressant så emellanåt strosade jag iväg på egna äventyr. Fick en viss kurator med mig… Vi är lite busiga ibland. hahaha

Vi åkte genom öknen för att ta oss till Genasaretsjön.

Vi stannade till vid Jordanfloden där Jesus en gång höll till. Vi fick beskåda dop utav tonårstjejer där. Vilket faktiskt var väldigt häftigt!  Massor av sång och härlig stämning kring hela balunsen…

Sen var vi vid Caparnaum också…

Kvällssol över Jordanien

Sen blev det bad i Genasaretsjön innan vi for tillbaka till Jerusalem för avskedsmiddag.

SÖNDAG, kl. 02 var det dags för avfärd till flygplatsen för incheckning. Säkerhetsvakterna var väldigt misstänksamma mot oss och förhörde flertalet av oss om vad vi hade gjort och Yiftach som var med oss fick också ha ett snack med dom i flera omgångar. Alla resväskor blev extra kollade och när man kollade väskorna blev vi “förhörda” på nytt. Hörde att det är värst för ensamstående tjejer att ta sig igenom säkerhetskontrollen. hmmm, den här var rätt rigorös så jag undrar vad mer som ska till…

Nåväl, vid halv 9 på morgonen landade vi i alla fall i Budapest och där skulle vi vara hela dan. Jag var rejält trött och sur! Fy f-n för att gå runt i en grå och trist stad när man är svintrött och bara vill tillbaka! Men tro det eller ej – det blev riktigt bra. Vi traskade runt, fikade, traskade runt och hade det riktigt bra i det goa vädret. Budapest var ju en riktigt trevlig stad trots allt. Men sen var jag SLUT!

Här kommer i alla fall bilder från Budapest.


Det är kul när man helt plötsligt stöter på det här…

Dessa snubbar var det som fanns runt “monumentet” några syns inte på bild eftersom de har sin plats vid sidan om. Men just nu var de borta av någon anledning…

Ett minne tillägnat de offer som sköts ner i Donau under kriget
(1944-1945).

Så, nu är jag alltså hemma och jag är kär! Visserligen i ett land men det är inte så bara. Israel passade mig så är det bara. Nu ska jag återanpassa mig till kylan här hemma och det “normala” livet. Fast det tar emot…

Dunderhonung

Det är nog vad som skulle behövas just nu eftersom man är rätt så fullproppad i hjärnan och det börjar gå rätt så segt däruppe i det lilla kontoret. Om jag hade fått dunderhonung kanske jag hade blivit pigg och stark.

 

Igår började vi först med ett seminarie med Yiftach tror jag, nu flyter nämligen allt samman så jag minns inte längre. Sen hade vi fri tid på Yad Vashem i nästan 3 timmar och då skulle vi hinna äta lunch också. Jag valde att gå till museet ännu en gång. Det gick alldeles för fort förra gången då vi bara hade 1½ timma på oss att gå där. Nu gick jag i min egen bubbla (börjar bli ett populärt uttryck) och tog god tid på mig för att riktigt kunna ta till mig allt som fanns där inne. Stundtals var det oerhört jobbigt med alla filmsekvenser från ghetton, dödandet vid massgravar och barn som försöker hålla syskon vid liv. Det finns som tur är också inslag av hopp och framtidstro, men av naturliga skäl inte så många. Det tog mig 2½ timma att ta mig igenom museet och jag hade kunnat gå mer, men jag ville hinna till Childrens Memorial en gång till och sen ta lite kort på utsikten också då vi har haft riktigt fint väder idag.

 

På eftermiddagen jobbade vi bland annat en hel del med ”Returning to Life”. Efter befrielsen var det inte helt lätt för judarna att återgå till det ”normala” livet. Deras hem var beslagtagna av andra, hatet mot judar fanns fortfarande kvar och som ett vittne sa om sitt hemland Polen, ”There were no place for Jews”. Många fick lämna Europa och de allra flesta kom hit till Israel. Dessutom är det trasiga människor som lidigt psykiskt i många år.

 

På kvällen var det seminarie om ”Israel in the current situation”. Därefter blev det samvaro med en del av de andra här på hotellet.

 

Idag har vi träffat en man som växte upp på Janusz Korczaks barnhem. Yitzak bodde på barnhemmet i Warzawa när han var mellan 7-15 år och strax före kriget fick han jobb på en fabrik och kunde flytta hem till sin mamma igen. När kriget började vädjade mamman att han skulle fly så han och en kille till flydde till Ryssland och blev kvar det tills kriget var slut. Våren 1946 kom han tillbaka till Warzawa för att leta efter sin mor, sina syskon och de på barnhemmet. Men ingen fanns kvar.

 

 

Inom tolerans följer vi Korczak, hans barnhem och hans pedagogik som är något alldeles särskilt så det var väldigt roligt och intressant att få höra hur det var att få växa upp med den pedogiken som grund. En alldeles särskild varm och kär atmosfär som jag aldrig fått uppleva igen sa Yitzak.

 

Det var sista dagen på Yad Vashem, idag har vi bara en sak kvar och det är Shabbaten som vi ska få uppleva senare idag. I morgon ska vi upp till Norra Israel och följa Jesus spår om jag förstått det hela rätt.

 

Nu blir det nog inget mer bloggande förrän möjligtvis på flygplatsen i Budapest på söndag. Vi mellanlandar där igen och sen är jag hemma i Sverige igen ganska sent på kvällen.

 

Ett av gårdagens uttryck har i alla fall gett upphov till dagens rubrik och uttrycket måste ge vinkännare kalla kårar!

”Vin är som dunderhonung för mig”

 

På återseende!

 

(För muspekaren över bilden för att se bildkommentar…)

Regnet forsade…

Idag har jag inte tagit några kort. Vi har först haft en bra dag på Yad Vashem med föreläsningar och diskussioner. Sen har vi hämtat ut de böcker som vi fått till skänks… :) Sista passet blev en tur till gamla stan där vi skulle besöka Oscar Schindlers grav men jag och tre till skippade det besöket och gick in i gamla stan istället. Jag missade ju det när jag låg i migrän första dan. Fast när vi åkte i bussen så började det regna – och inte så lite heller! Tur att jag hade regnjackan med mig. Men vi knallade iväg i alla fall, men det finns ju inga brunnar där så vattnet forsade fram på gatorna och snabbt blev man blöt. Rätt så kul var det och när vi klättrat utmed ett staket och en cykel för att ta oss förbi värsta floden så hamnade vi till slut på en liten bar för att stanna där en stund under tak och ta en öl. Sen gick vi vidare och strosade runt bland alla gränder, förbi klagomuren och in i nya gränder och blötare gick nog inte att bli. Jag hamnade till slut i min egen lilla bubbla medan de andra kollade bland alla grejor som fanns till salu. Det gäller att ta sig förbi alla försäljare utan att bli otrevlig.

 

Jag hade i alla fall rätt gott i min bubbla och gick där lite småfilosoferande och rätt som det var så hamnade vi på vår goa pub från en annan kväll när vi var ute. Där var en del av de andra killarna så vi slank in där och tog en öl till givetvis.

Just nu sitter jag med några ur Karlstads-gänget och det visade sig att två av dom jobbar i Forshaga. De du Erica!

 

I morgon är en ny dag! Har ni tänkt på det!?

Jag har ändrat mig!

Det gör inget att jag är här och inte får något i ersättning. Alla timmar vi lägger på studier, alla seminarier, diskussioner, upplevelser och ja… jag är helt enkelt rätt så nöjd. Vi lägger ju ner långt mer i tid än normal arbetstid på detta och får som sagt ingen ersättning. Inte heller för de två helger jag är borta. Jag tycker att det suger att kommunen är så snål att man inte kan få räkna in åtminstone de två helgerna som arbetsdagar á 8 timmar per dag. Men nu är jag här och jag är i alla fall glad att jag slutade sura och åkte med!

 

Min engelska är ju inte mycket att hurra för och alla seminarier sker på engelska, även reflektionerna efteråt. Men det funkar – tro det eller ej! Visserligen sker våra diskussioner i basgrupperna på svenska så då pratar jag ju… I övrigt så kanske jag inte är den mest snacksaliga. Men jag hänger med och jag fattar och hör faktiskt vad som sägs när det är föreläsning. Det var ju min stora fasa att jag skulle ha svårt att höra och fatta.. Mina anteckningar är en blandning av engelska och svenska så nu börjar man bli lite assimilerad…

 

I går var vi bland annat inne i Yad Vashems nya museum. Så bra, gillar hela upplägget och hur man byggt kring de enskilda människorna, både förövarna och offren.

 

Vad är en människa? Vad är människovärde? De här frågorna  jobbar vi bland annat med på hemmaplan. Det kändes högaktuellt igår!

 

I natt kunde jag inte somna, massor av tankar som surrar i skallen och det kryper i knäna. Springer i trappor hela dagarna känns det som. J I vilket fall som helst så blev det bara drygt 3 timmars sömn i natt så idag har jag varit trött! Nu vet jag hur det känns att vara svimfärdig av trötthet. För ett tag trodde jag verkligen att jag skulle ramla ihop och undrade vad det var för fel på mig innan jag insåg att det var av trötthet.

 

Nåväl, idag visade Yiftach (den som har hand om oss och sytt ihop vårt program) oss runt i området och det är magnifikt och stort. Mest gripande var Children´s Memorial som ligger under jorden och där går man i mörker till musik och ser först bilder på barn och sen är det en röst som läser upp namnen på barnen, deras ålder och varifrån de kom. Eftermiddagen bjöd på suveräna föreläsare och på kvällen åkte vi till Israels Museum för att ”The second Temple model” och Döda Havsrullarna. Kul att ha varit där och riktigt fint även om guidningen var en katastrof.

 

Övrigt: Idag fick jag en gevärsmynning i ansiktet när jag skulle på toa. Lite väl mycket K-pistar överallt tycker jag, men jag har i alla fall helt ensam delat hiss med två killar med K-pist och blivit slagen på underarmen med ett gevär. Hur många av er har blivit det? J Tur att jag inte känt mig hotad en enda gång.

 

Förklaring till bilderna hinner jag inte skriva för min uppkopplingstid håller på att ta slut och jag ska kolla mailen oxå. Ha de gott alla vänner!

 

 

Migrän & Masada

Fy vad livet är orättvist ibland… I går låg jag hela dan i migrän. Sjuk som bara den var jag så jag fick stanna hemma på hotellet hela dan. Fick i mig två stackars brödbitar vid 23-tiden på kvällen. Så vad jag missade igår var tyvärr guidningen i gamla Jerusalem. Det var en upplevelse med mängder av intryck fick jag höra av de andra.

Nåväl, idag var jag på G igen och på dagens schema stod en tur till Masada och Döda havet. Eftersom vi var ute i öknen var vi förvarnade att det skulle bli olidligt varmt men det var inte så farligt. Det var ju lite dimmigt och molnigt så värmen kom av sig. Dessvärre även utsikten… Men det var i alla fall väldigt mäktigt ute i öknen. Eftersom huvudvärken kom krypande lagom tills det var dags för bad i Döda havet så stod jag över den och höll mig i stillhet i skuggan. Nada migrän mer! Det var i alla fall kul att se de andra bada och rätt så gott att bara vara med. Vi har så klart inte bara turistat utan vi har en massa uppgifter att göra när vi är iväg så här. I morgon ska vi till Yad Vashem om jag inte missminner mig. Där lär vi tillbringa många dagar framöver.

Bilder från Masada

Här hittades Döda Havsrullarna

Mellanlandning

Sitter sen ett par timmar i Budapest. Nästa flyg går 23.55 och vi landade här vid 17-tiden. Så det har blivit mat, prat, läsning, prat, shopping… OJ, jag erkänner – jag har köpt M&M´s och inte den lilla påsen utan en large. Så jag får nog gå varje dag mellan hotellet och Yad Vashem. Det ska ta 55 minuter så det är ju perfekt.

Nu ska jag nog spela lite spela lite spel på datorn… Fast det börjar ju i och för sig göra lite ont i rumpan så jag kanske borde gå en sväng… Finns lite ytor att röra sig på här.